jag förstår inte vad du vill.
jag gör verkligen inte de.
först är de bra sen blir de dåligt sen blir de bättre och sen skit igen.
och nu när de är skit? vad är de som händer nu, är de slut här?
är de så de är, är de så här för alla eller är de bara jag som har känt såhär?
ska man fortsätta kämpa för de man vill ha även fast de har blivit såhär?
jag har så många frågor jag vill ställa som ingen skulle kunna svara på.
jag tycker inte om att ha de så här. jag vill veta vart jag har dig och de vet jag verkligen inte.
har jag dig ens lite överhuvudtaget?
de är vell bara att vänta och se för jag är rädd att jag kan vänta på dig hur länge som helst.
så länge tills du behöver mig igen.
för jag är en sån människa, jag kan göra vad som helst för dom jag älskar.
och de kanske är så, de kanske är så att jag älskar dig och vad ska jag göra åt den saken nu?
jag har inte precis valt de själv.
hade jag fått välja nu, hade jag inte ens viljat träffa dig från början för de är bara problem.
men när jag tänker efter hade de säkert uppstått massor med andra problem om inte du fanns i mitt liv.
så jag är glad att du finns och jag är glad att jag fick lära känna dig.
vad som än händer nu så är jag de!

eller är de kanske som ása säger,  
de är bara att byta och gå vidare?