jag förstår inte folk som inte kan glädjas för andra. dom som bara tänker på sig själv och inte bryr sig ett dugg om dom omkring sig. hur kan man beté sig så? det är så himla fult gjort att inte bry sig om en vän när den är jätte glad över någonting och vill berätta men får ingenting tillbaka. nä jag förstår verkligen inte hur en sån människa tänker. och om de fortsätter så tror jag inte att jag kommer orka mer. jag får se hur det går och jag vet att jag inte är den enda som känner såhär.

som ása sa, tack för det här, hoppas vi inte ses igen.
det ligger nått i det